Det såg länge ut som vi skulle behöva spela med minst en man för lite, men en febersjuk grek, en krampande kines och en halvskadad halvfinne ställde upp och gjorde att vi trots allt kunde spela matchen med en avbytare.
Solna hade samma problem, men inte samma jävlaranamma vilket gjorde att de fick nöja sig med att genomföra matchen på 10 man.
IBK började matchen bäst. Vi rullade boll hyfsat och lyckades sätta lite press på Solna som slaravde väldigt mycket i framförallt passningsspelet inledningsvis. Det var också Solnaslarv som skulle ge oss ledningen. En stickare av Jansson mot Matte blev lite för brant och hamnade hos deras målvakt till vänster utanför eget straffområde, men när han skulle ta in bollen och ta upp den med händerna kom Viktor från ingenstans, snodde åt sig bollen och skruvade in 1-0 från dålig vinkel.
Jag kommer inte direkt ihåg alla FK Solnas mål, så jag tänker inte referera dem särskilt mycket utan konstaterar att de flesta kom till genom individuella prestationer av dom eller slarv av oss.
Solna kvitterade i alla fall till 1-1, vilket kändes tungt, men IBK visade (inte första gången skulle det visa sig) moral och kunde återigen ta ledningen, och det var återigen vår frälsare västerifrån som satte dit bollen på passning från Katten.
Efter ytterligare en kvittering satte Matte sitt första mål för dagen efter en långboll från utmärkte mittbacken Björling, men sedan han Solna både kvittera och ta ledningen innan det var dags för halvtid.
Man kan väl summera första halvlek som att båda lagen bjöd till ganska mycket, men att vi trots allt hade ett mer organiserat spel och inte slarvade lika mycket.
Även 4-4 signerades Matte som tryckte in bollen från nära håll, återigen på passning av Björling, men Solna kunde strax efter återigen ta ledningen. Vi visste dock att vi kunde vinna och vi ville verkligen göra det också och när en Solna spelare får bollen på handen efter en hörna är utgången given (såvida man inte som Solna tyckte att det var frispark för deras målvakt innan, men det tycker inte jag). Straffen sätter Hasse lika säkert Kim Jong Il på 18:e greenen.
Efter det trummar vi på och efter ett mönsteranfall kan Axel lägga bollen i öppet mål när han får den serverad på silverfat av Jansson.
En oerhört härlig seger som ger oss en stor chans att själva se till att vi får hänga kvar genom att slå Sol de America.
Vad det gäller utnämningen av mig själv som matchens kalkon kan jag för dom som inte var där nämna att jag fick gult kort efter att ha kommit in, vad som kändes som, 10 sekunder för sent i en nickduell.
Matchens lirare var det många som aspirerade på, men jag måste utse Leksand som aldrig slutade springa. |